Hutcherson

”Hör av dig när du kommit hem, och du kan ringa om du vill prata på vägen.” Jag kollade upp i hans ansikte men han kollade ner i marken.

”Okej” Sa han och kollade i mina ögon. Jag log och kramade om honom.

”Ta det försiktigt.” han nickade och försvann.

När jag kommit hem hade både mamma och Pontus somnat så jag smög upp till mitt rum och gick och la mig. Jag vaknade av att telefonen lät. Det var ett sms från Josh.

Hemma :) Var allt som stod.

Bra, sov gott! :) Skrev jag tillbaka, sedan somnade jag igen.

 

Josh’s perspektiv

Det var mitt i natten. Jag, Melanie och Nathan var på väg hem från stranden. När Nathan gått hem satt jag och Melanie i en park längst vägen. Hennes bruna lockar rörde sig lätt med vinden.

”Vad tyckte du om människorna då?” Frågade jag henne. Jag ville självklart att hon skulle få några nya kompisar och känna sig som hemma här. Jag tog hennes hand i min, och hon höll om den.

”Dom var väl trevliga.” Svarade hon. ”Känner du dom allihopa?”

”Ja, vissa mer och vissa mindre. Kompisars kompisar som har träffat några gånger” Sa jag och nickade.”Någon som du är intresserad av eller?” Flög det ur mig. Jag armbågade henne för att visa att det var halvt på skämt.

”ehm, nej” Hon log, förmodligen på tanken av någon av killarna hon träffat. ”Inte än.” Hennes ögon kollade på något jag inte kunde se.

”Varför inte, vad är det dom inte hade?” i samma sekund jag sa det ångrade jag mig. Hon verkade förvånad av min fråga.

”Ja du, bra fråga.” Sa hon och jag väntade på att hon skulle säga något mer. ”Jag vet väl inte. Själv då?” Frågade hon mig. Nu var det min tur att bli överrumplad.

”Vadå?” Frågade jag som om jag inte förstod vad hon menade.

”Gillar du någon av de som vi träffade ikväll?” Frågade hon mig och kollade nyfiket i mina ögon.

”Nej.” Ljög jag och kollade ner i marken. Jag måste ha svarat för fort, eller så är jag helt enkelt en usel lögnare, men hon frågade mej ; ”Vem av dom?”

”Men,” Började jag men visste redan hur det skulle sluta. ”Det spelar ingen roll!” sa jag en aning för högt. Hon frågade mig inget mer. Fast jag var inte helt säker på hur jag faktiskt kände.

”Ska vi forstsätta gå?” Frågade hon mig med hennes lena silken röst. Jag nickade.

Vi pratade lite på vägen men jag hade svårt att prata. Jag vet inte riktigt varför.

 

Tiden gick för fort och vi stod utanför hennes grind.

”Hör av dig när du kommit hem, och du kan ringa om du vill prata på vägen.” Jag tror att hon kollade på mig, men jag kollade bara ner i marken. Jag kollade upp in i hennes ögon. ”Okej” Svarade jag. Vi kramades och sedan bad hon mig vara försiktig. Hela vägen hem försökte jag att inte tänka på vad hon sa, men det var lönlöst. Hon kanske inte kände något för någon just nu. Hur som helst så tänker jag inte ge upp i första taget.

När jag kom hem väckte jag min pappa för att han skulle veta att jag kommit hem och sedan gick jag och la mej i min säng. Jag tog fram telefonen och skickade ett sms till Melanie att jag var hemma.

Bra, sov gott! :) Skrev hon, och det gjorde jag.

---

Förlåt om det här var lite upprepande och superkort! Nästa kapitel får ni på fredag:)
Tycker ni att jag ska skriva från Josh's perspektiv ibland? :)