Hutcherson

Vi gick hem och Pontus började städa i sitt rum.

”Jag har köpt en spel som jag tror att han kan gilla.” Sa mamma när han var utom hörhåll. ”Och lite saker tills när skolan börjar.” la hon till.

”Perfekt.” sa jag och började också att städa i mitt rum. Det slutade med att jag tog fram min telefon och skrev till Josh.

Hur går det med inspelningen? <3 som tidigare fick jag inte svar förens senare på kvällen.

Bra, det är jätte roligt här, men jag saknar er där hemma! <3

Vi saknar dig också <3 svarade jag.

Han hade inte varit borta länge alls, men det kändes redan som en evighet.

 

 

Det var bara jag och mamma som firade Pontus på hans födelsedag, men han var superglad ändå. Vi gick upp tidigt och bakade en tårta som vi gav honom på sängen. Han sov såklart inte, men han låtsades. Mamma hade slagit in spelet som han fick öppna på sängen.

”Yee!” Sa han och hela hans ansikte lyste upp när han öppnade paketet. ”Hur visste du att jag ville ha Call of duty!?”

”Jag känner väl min egen bror.” Sa jag och blinkade. ”Du får en till present senare idag.” Sa jag och  tänkte på den lilla kattungen som snart skulle bo med oss. Jag och Pontus spelade det nya spelet han fått och det var otroligt roligt, dock var jag mycket sämre än honom. Hela dagen gick fort och till middagen hade mamma lagt katten i en kattbur med en liten rosett på. Hela Pontus ansikte sken upp när han såg den lilla katten och släppte genast ut honom ur buren.

”Vad heter han?” Frågade Pontus mig med ett stort leende på läpparna.

”Frankie.” Sa jag ”Men vill du så kan du ju döpa om honom.”

”Han passar att heta Frankie.” Svarade han och lekte med den glada katten.

 

Mamma hade även en till överraskning. Efter middagen sa hon åt oss att gå ut på baksidan. Trädgården såg ut som vanligt. Det enda vi hade hunnit med var att ställa ut ett bort och lite stolar, men nu fanns det även en gunga i vårt äppelträd.

”Woho!” Ropade jag och kramade mamma. ”Grymt mamma!”

Pontus sprang fram och satte sig i gungan. Det var ett tag sedan jag hade sett honom så glad. Vi gick in snabbt eftersom det började bli lite kyligt. På kvällen kollade jag och Pontus på hans favoritfilm, lila kycklingen, som jag också tyckte om. Det var en av mina favorit disneyfilmer och hade nog alltid varit det. Han somnade till filmen så mamma fick bära upp honom till hans rum. Även jag gick och la mig.

 

Johanna kommer imorgon vid lunch. Jag var så hyper för jag saknade henne så mycket! Jag hade redan förberett massa saker och funderade på vad vi skulle göra här. Det fanns ju ett tivoli, men ingen av oss är jätte galna i sånt. Hon mår bara illa av allting. Dagen gick hur långsamt som helst, och sedan när jag la mig i sängen kunde jag inte sova. Till slut smsade jag Josh.

Är du vaken? <3

Han svarade snabbt. Japp, kan inte sova… <3

Jag ringde honom och han svarade lika snabbt nu. Vi pratade om lite saker som hade hänt honom på inspelningen och vad som hade hänt här hemma.

”Jag börjar bli rätt så trött nu…” Sa jag och försökte hålla ögonen öppna efter att vi pratat länge och väl.

”Jag med.” Sa han och det hördes. ”Vi kan ju höras senare. Jag saknar dig.”

”Jag saknar dig också.” sa jag och sedan somnade jag.

---

Jaa, det blev inte så långt men det är ju bättre än inget :) Hoppas att ni tyckte om det iallafall :)
Jag ska försöka att skriva lite snabbare ;)

Jag vet hur dålig min uppdatering är, tro mig. Och det är jätte jobbigt eftersom att jag älskar alla era glada kommentarer! Men jag håller på att skriva, har bara lite brist på fantasi ibland ;)
Jag gör ialalfall mitt bästa! Skriv gärna idéer till storyn, och jag lovar att nästa kapitel kommer ut snart! :D

”Han pussade mig på kinden när vi sa hejdå.”

”Var ni ensamma?” frågade hon.

”Japp.”

”Va!? Men då hade han ju värsta tillfället! Men varför…” Började hon och det såg ut som att hon tänkte på något.

”Jag vet inte.” Var det enda jag sa.

Jag köpte en mjuk tjocktröja och en klänning.

”Jag vet!” Sa jag till Annie när jag köpte den. ”Men den va ju så fin! Jag kan använda den nästa sommar!” Hon bara fnös åt mig.

Vi åkte hem och ännu en gång försökte jag att inte tänka. Självklart lyckades jag inte med det så jag smsade Josh.

Jag saknar dig redan <3 skrev jag

Men jag fick inget svar förens sent på kvällen.

Två långa veckor gick och snart var det Pontus födelsedag. Mamma hade köpt en katt som hon skulle hämta på hans födelsedag. De tidigare ägarna hade döpt honom till Frankie och det är ett så sött namn så jag hoppas att Pontus inte döper om honom.

Jag hade inte pratat med Josh sedan jag skrev att jag saknade honom. Till en början kände jag mig bortglömd men han svarade att han saknade mig och att han hade jobbat hela dagen. Då kändes det lite bättre.

Jag hörde hur min telefon rang uppe i mitt rum och sprang upp för att hinna svara.

”Hallå?” Svarade jag smått andfådd i luren.

”Hej Melanie! Det är Johanna!” Hördes en välbekant röst. Johanna var min bästa vän i Stockholm och det var konstigt att vi inte hade pratat förens nu.

”Hej! Hur är det med dig!” Frågade jag glatt. Vi småpratade en stund om saker som hade hänt. Hon hade gjort slut med sin pojkvän, men det var ingen större grej med det tyckte hon. Hon hade med sig glada nyheter.

”Jag kommer att åka till USA i helgen och då kan vi träffas!” sa hon och jag hörde hur hon log.

”Vad roligt! Jag har saknat dig så mycket!” Sa jag. Jag gav henne min adress och hon lovade att träffa mig det första hon skulle göra.

Vi pratade länge och väl tills hennes mamma påminde henne om hur mycket det skulle kosta.

”Men vi ses i helgen, åh vad jag längtar!” Sa hon glatt.

Med ett glatt humör ringde jag till mamma som hade börjat jobba. Hon var Matte lärare men jag antog att hon hade lunch.

”Mamma, Johanna kommer hit i helgen!” Sa jag. Hon frågade typiska ’mamma-frågor’ som med vem och när hon skulle åka. Jag var hur exalterad som helst.

 

Jag bestämde mig för att gå ner till stranden och få lite färg, och Pontus fick följa med. Jag orkade inte sminka mig, utan tog bara på mig min nyköpta klänning utanpå min bikini.

När vi kom fram stoppade jag in hörlurarna i öronen och lyssnade på Joan Jett medan Pontus spelade på sitt Gameboy. Efter ett tag kände jag hur någon petade på mig och såg hur Pontus satt med min mobil i handen.

”Det är mamma.” sa han och gav mig telefonen.

”Hej Melanie, kan ni komma hem så kan ni städa lite tills i helgen?”

”Visst.” Sa jag och packade ihop våra saker.

 

Vi gick hem och Pontus började städa i sitt rum.

”Jag har köpt en spel som jag tror att han kan gilla.” Sa mamma när han var utom hörhåll. ”Och lite saker tills när skolan börjar.” la hon till.

”Perfekt.” sa jag och började också att städa i mitt rum. Det slutade med att jag tog fram min telefon och skrev till Josh.

Hur går det med inspelningen? <3 som tidigare fick jag inte svar förens senare på kvällen.

Bra, det är jätte roligt här, men jag saknar er där hemma! <3

Vi saknar dig också <3 svarade jag.

Han hade inte varit borta länge alls, men det kändes redan som en evighet.

 

---

 

Ska försöka skriva lite oftare, men skolan tar ju upp lite tid :p

Vad tyckte ni? ;)

Tiden flög iväg och innan jag viste ordet av det så kramade jag Josh för sista gången på flera månader.

”Vi ses snart.” Sa han och kollade en stund på mig, sedan kysste han mig på kinden och gick.

Jag fick tårar i ögonen, när jag skulle torka bort dom såg jag en  nyckelpiga som satte på mitt finger, bara för att flyga iväg igen.

 

Jag vaknade flera gånger den natten. När klockan var 7 på morgonen kunde jag inte somna om så jag gick ner till köket och tog lite frukost. Ett tag senare fick jag sms från Josh.

Nu går mitt flyg, vi ses om fyra månader <3

Hoppas att du får en trevlig resa <3 skrev jag tillbaka. Fyra månader kommer att gå fort. Försökte jag intala mig själv. Skolan börjar om  lite mer än en månad. Förvirrad som jag var av alla känslor som fanns inom mig började jag gråta. Sen började jag skratta.

 

Jag bestämde mig för att ringa Annie när klockan nästan var 11. Jag behövde prata av mig med någon.

”Annie.” Svarade hon i telefonen.

”Hej Annie, det är Mel. Jag undrade om du vill åka in till stan med mig, jag behöver köpa lite varmare kläder.” sa jag.

”Visst! Jag kan väl komma till dig och så åker vi därifrån?”

”Perfekt! Vi ses.” sa jag och la på.

 

Jag öppnade fönstret i mitt rum och insåg att det var rätt så varmt ute. Jag satte på mig lite svalare kläder. Jag startade radion medan jag sminkade mig och försökte att inte tänka så mycket. Efter en liten stund stod Annie i dörren och vi åkte bussen in till stan medans vi småpratade lite. När vi var framme så frågade hon om gårdagen.

”Är du och Josh på G?”

”Jag vet faktiskt inte.” Svarade jag. ”Jag antar det.” Hon log och jag såg i hennes ögon hur nyfiken hon blev.

”Jaha…?” Sa hon och log fortfarande ”Har det hänt något?”

”Du vet när vi gick ner till ’källaren’” Började jag.

”Mhm?” Sa hon och nickade.

”Så kysstes vi nästan…” mumlade jag men hon hörde det ända.

”Vadå nästan?” sa hon besviket. ”Vad hände?”

”Victoria kom ner och då lutade han sig tillbaka.” Hon kollade ledset på mig.

”Han kommer snart tillbaka. Och ni kan ju hålla telefonkontakt.” Sa hon i ett försök att muntra upp mig, men jag svarade inte. ”Någonting annat som har hänt?” Frågade hon.

”Han pussade mig på kinden när vi sa hejdå.”

”Var ni ensamma?” frågade hon.

”Japp.”

”Va!? Men då hade han ju värsta tillfället! Men varför…” Började hon och det såg ut som att hon tänkte på något.

”Jag vet inte.” Var det enda jag sa.

 

Jag köpte en mjuk tjocktröja och en klänning.

”Jag vet!” Sa jag till Annie när jag köpte den. ”Men den va ju så fin! Jag kan använda den nästa sommar!” Hon bara fnös åt mig.

Vi åkte hem och ännu en gång försökte jag att inte tänka. Självklart lyckades jag inte med det så jag smsade Josh.

Jag saknar dig redan <3 skrev jag

Men jag fick inget svar förens sent på kvällen.

 

---

Hade lite brist på fantasi i det här kapitlett ska göra bättre nästa gång :)

Vad tycker ni ? :) superkort, jag vet! Men bättre än inget.

Tiden gick och vi blev bjudna på sötsaker. Precis när vi skulle gå så kom Adam hem så det blev att vi stod i hallen och pratade ett tag innan vi gick. När vi kom hem så började Pontus genast att prata om deras konstiga tavlor.

”Det var ju superläskigt!” Sa hon. Jag hade inte tänkt att det var läskigt, bara skumt.

”Jag menar, tänk när man ska på toa mitt i natten och ser massa ansikten på väggarna!” sa han och jag kunde se att tanken skrämde honom. Jag kramade om honom.

”Tur att vi inte har sånt på våra väggar då.” Sa jag tröstandes.

Victoria Ringde mig på kvällen och sa att vi skulle träffas klockan fyra, men om jag inte kunde komma klockan 3 och hjälpa henne. Så jag gick och lade mig för att vila upp mig för dagen som skulle komma.

När jag vaknade gjorde jag mig i ordning  för att gå till Victoria innan middag. Stracks innan lunch knackade mamma på mitt rum där jag satt och spelade piano.

”Kom in.” sa jag och vände mig mot dörren.

”Hej,” Sa mamma och stängde dörren tyst bakom sig. ”Pontus fyller ju år snart, och du vet ju hur han tjatade om en katt i Sverige, men vi kunde ju inte ha en för att vi bodde inne i stan.” Det var mer ett påstående än en fråga.

”Ja?”

”Jag tänkte att han skulle få en katt i födelsedagspresent, och det är ju ett tag kvar, 3 veckor för att vara exakt.” sa hon.

”Han kommer att bli jätte glad.” Sa jag och log. Jag ville också ha en katt, men det sa jag aldrig.

”Jag ville bara kolla med dig ifall du inte vill ha en katt springandes i huset.” Förklarade hon.

”Det blir bara mysigt att ha en katt.” Svarade jag.

 

Jag åkte till Victoria lite innan klockan var tre för att hjälpa henne. När jag knackade på stod en stor man vid dörren. Först blev jag nervös att jag gått till fel hus, men det hade jag inte.

”Hej, är Victoria hemma?” Frågade jag med ett osäkert leende.

”Ja, kom in.” Sa han och steg åt sidan. ”Victoria!” Ropade han och gick upp för trappan. ”Du har en gäst.” Hörde jag honom säga. Lätta steg gick ner för trappan.

”Hej!” Sa hon glatt och kramade mig. ”okej, vi ska fixa maten och det är nog allt.” Sa hon så vi gick till köket för att hacka allt gott till tacos. Efter att ha pratat och hackat mat så blev klockan snabbt fyra, och snart plingade det på dörren. Där stod de allihop, Josh, Avan, oliver och Annie. Vi kramades och sedan gick vi in till vardagsrummet och bara pratade i hundra år, eller tills Annie’s mage började ge ifrån sig konstiga läten.

”Haha, vi kanske ska äta, jag börjar bli hungrig jag med.” sa Victoria.

 

Vi pratade inget om att Josh skulle iväg. Det skulle bli tråkigt att inte träffa honom på så länge. Jag och Josh hade tryckt ihop oss i en stor fåtölj och Annie satt i en annan och de andra i soffan. Vi kollade på ett avsnitt av Psych, en komediserie. Jag kände hur Josh’s hand långsamt tog tag i min.

”Vart finns badrummet?” Frågade jag Victoria när avsnittet var slut.

”En trappa ner, andra dörren till höger.” svarade hon. Jag gick fram till trappan och såg att det var kolsvart där nere.

”Ehm… Vart tänder man lampan?” Frågade jag.

”Där nere.” svarade hon som om det inte alls var något stort problem. Att jag är sjukt mörkrädd hjälpte inte mig i det här fallet. Jag måste ha stått där ett tag när Josh började prata med mig.

”Jag kan tända åt dig om du är mörkrädd.” Jag tror att han sa det mest på skoj, men jag nickade bara generat. Han skrattade nästan när han gick fram till mig och började gå ner för trappan.

”Kommer du eller?” Frågade han mig när jag stod kvar.

”Mm..” Sa jag och gick långsamt efter honom. Josh var dock inte inom synhåll när jag kollade ner.

”Josh…?” Frågade jag osäkert. ”Om du skrämmer mig så kommer jag bli jätte sur!” Inget svar. Plötsligt tändes lampan och jag blev skrämd bara jag såg honom.

”Förlåt, jag skrämdes inte med flit, du är bara överkänslig.” jag gick ner till honom och kollade efter badrummet. Då hörde jag steg i trappan.

”Vart är du på väg?” frågade jag när jag såg att Josh var på väg upp igen. Innan han hann säga något bad jag honom att stanna.

När jag kom ut från badrummet stod han kvar. Han stod bara och kollade på mig.

”Ska vi gå upp?” Frågade jag eftersom han stod kvar. Han kollade ner på golvet i en sekund och sedan tog han ett steg närmare mig. Han ögon fångade mina och han lutade sig närmare mig. Jag slöt mina ögon och just som våra läppar nuddades hördes Victoria.

”Vi tänkte gå ut en sväng kommer ni?” Josh tog ett steg bort från mig och kollade på Vitoria.

”Aa.” Sa han och vi började gå upp.

 

Vi gick en promenad runt kvarteret. Jag pratade mycket med Annie, Det visade sig att hon var rätt lik mig, och vi kom jätte bra överrens.

 

Tiden flög iväg och innan jag viste ordet av det så kramade jag Josh för sista gången på flera månader.

”Vi ses snart.” Sa han och kollade en stund på mig, sedan kysste han mig på kinden och gick.

Jag fick tårar i ögonen, när jag skulle torka bort dom såg jag en  nyckelpiga som satte på mitt finger, bara för att flyga iväg igen.

 

---

 

Kommentera vad ni tyckte :D Börjar hända lite saker nu!

Förlåt att jag uppdaterar så sällan, men men. Bättre sent än aldrig, eller hur? :)

Han log och skakade på huvudet.

”Visst” Sa ha och kramade mig, sedan gick han iväg. Efter ett tag fick jag ett sms, från Josh.

Nu är jag hemma så du kan slappna av ;) skrev han.

Bra! Sov som en Marshmallow :D Skrev jag och fick som svar; Haha god natt <3

Förlåt på riktigt, jag har inte alls haft tid, många som fyller åt, mycket att göra, åka iväg, och snart kommer jag åka iväg igen! Men! Jag ska försöka att skriva så mycket som möjligt och ha tidsinställda inlägg så ni kan läsa :)

Kapitel 8 är påväg! Ni får det ikväll! :D
Kram på er alla!

Victoria Var super trevlig och snäll, och det hade visat sig att vi hade rätt på mycket gemensamt. Hon Var tydligen en sångerska, och jag lovade henne att lyssna på hennes låtar när jag kom hem.

Jag var hemma när klockan nästan var fem. Mamma hade börjat med middagen redan, men det var tur för jag hade blivit hungrig igen.

Jag hjälpte henne med maten, åt och sedan gick jag och lade mig tidigt och läste en bok.

Efter ett tag plingade min telefon igen…

Det var från Josh.

Jag, Avan och Tricia tänkte åka till Nöjesfältet imorgon, vill du följa med? :)

Gärna! Svarade jag. Sedan somnade jag.

Jag vaknade på morgonen och tog en dusch. Sedan satte jag på mig svarta trasiga jeans och grå Guns ’N Roses-tröja, och sminkade mig med tunn svart eyeliner och mascara.

Jag Ringde Josh som sa att de skulle hämta upp mig klockan tolv, vilket innebar att jag hade en timme på mig att äta. Perfekt. Jag gjorde en pasta sallad med massa gott i som jag njöt av. Några minuter innan tolv plingade det på dörren, och där stod alla tre.

Jag lämnade en lapp på kylskåpet åt mamma som fortfarande inte hade vaknat, och sedan sa jag hejdå till Pontus.

 

Vi pratade hela vägen, det tog mindre än en timme att åka dit. Jag förväntade mig inte så mycket, men helt fel var det inte. Det var mindre än Grönalund i Stockholm, men det fanns karuseller och bergochdalbanor.

”Vi måste börja att åka det läskigaste så att vi vågar åka allt annat sen” Sa Avan och de andra nickade instämmande.

”Det är en sak som ni kanske borde veta först…” Sa jag långsamt. Alla kollade frågande på mig. ”Jag är höjdrädd och det finns inget ni kan göra åt det.” Sa jag bestämt för ingen skulle minsann lura upp mig i en läskig bergochdalbana.

Avan och Tricia suckade högt och Josh skakade bara på huvudet sedan log alla.

”Vi får väl se hur det kommer att gå med det, på ett eller annat sätt ska jag minsann få upp dig i någon bergochdalbana!” lovade Josh mig.

 

Vi gick till en Bergochdalbana som var sjukt hög! I alla fall så tyckte jag det. Jag väntade medans de andra åkte. Jag fick lite dåligt samvete när en av de var tvungna att sitta själv men det gick över när jag tänkte på den höga höjden.

När det kom tillbaka skrattade de allihopa och sa om och om igen vad jag missade. Inte för att jag tyckte det. Tiden bokstavligt talat flög iväg och snart var vi alla hungriga så vi åt hamburgare.

”Så,” Sa Tricia och kollade på mig. ”Vad vill du åka då? Om du inte vill åka något av det roliga det vill säga.” Sa hon retandes.

”Finns det inte typ.. Radiobilar eller… I Stockholm så fanns det en attraktion som hette ’kärlekstunneln’.  Den var lite dryg men man åkte i en båt och kollade på tomtar och troll typ.” Sa jag, men det fanns ingen kärlekstunnel här, dock så fanns det Radiobilar som vi åkte efter att alla hade ätit klart.

 

Ibland väntade någon med mig så att jag inte skulle vara själv, men det gjorde mig inget. Vi spelade bort massa pengar också. Efter många försök att Kasta bollar på burkar så vann Avan en Nalle som han gav till Tricia. Jag vann en nyckelring som jag gav till en flicka som spelade samtidigt som mig men som inte vann. De pengarna skulle jag ha spenderat bättre av att ge henne den att själv ha en nyckelring som jag förmodligen skulle kasta.

 

Klockan var elva när vi åkte hem. Även fast jag inte hade åkt så mycket så hade det varit en jätte trevlig dag. Jag kände mig väldigt välkommen här och det gladde mig. På väg hem skrattade vi jätte mycket för att vi var så trötta och sa konstiga saker. Mitt i alltihopa kom jag på att jag skulle lyssna på en låt av Victoria Justice.

”Vilken låt som Victoria sjunger är bäst? Jag lovade henne att lyssna på hennes låtar.” frågade jag medans jag tog upp min iPhone. Den första låten som kom upp var ’Freak the freak out’ så jag kollade på musikvideon och helt plötsligt såg jag Avan dansa i videon.

”Där är ju du!” Sa jag glatt när jag såg honom och då började de skratta, jag tror att de höll inne skrattet så mycket det kunde, eftersom att jag var så övertrött så var min rektion till allting överdrivet.

”Vad tyckte du om den då?” Frågade Josh Mig när låten var slut.

”Hmm…” Sa jag och funderade några sekunder. ”Den var faktiskt bra, men det är ju inte min musiksmak. Och så var det roligt att se Avan dansa.” Sa jag och började nästan skratta. ”Du dansade bra! Missförstå mig inte nu bara.”  sa jag och Avan tackade lite halvt på skämt.

”Så du tyckte inte om låten?” Frågade Josh mig igen.

”Joho, bara det att det inte är min smak! Mitt favorit band är Guns N’ Roses," sa jag och gjorde en gest mot min tröja. "och favorit artiskt är Lykke Li, och det är typ sån musik jag lyssnar på.”

 

Resan hem gick för fort. Jag och Josh åkte en väg och Avan och Tricia åkte en annan.

”Tricia och Avan är rätt så söta tillsammans, tycker du inte de?” Frågade jag Josh när de var bortom hörhåll.

”Jo. Jag är glad för hans skull, hans förra flickvän var faktisk helt galen!” förklarade han.

”Vadå galen?” En bild av en tjej med saliv droppande från munnen och med rufsigt hår kom upp i mitt huvud.

”Hon behandlade honom som om hon ägde honom, och sedan när han gjorde slut så hotade hon med självmord och stalkade honom överallt. Stackare. Hon slutade efter ett tag som tur var.”

”Men hon tog inte livet av sig?” Frågade jag lite smått orolig.

”Nej, nej.” Försäkrade sig Josh mig.

Vi kom fram till mig innan honom som vanligt.

”Hör av dig direkt när du kommit hem och ring på vägen om du blir förföljd av obehagliga typer.” Sa jag till honom. ”Fast det kanske är bättre om du ringer polisen än om du ringer mig…” Sa jag fundersamt. ”Hur som helst så kan du ringa. Mitt i natten om det tar så lång tid att komma hem.”

Han log och skakade på huvudet.

”Visst” Sa ha och kramade mig, sedan gick han iväg. Efter ett tag fick jag ett sms, från Josh.

Nu är jag hemma så du kan slappna av ;) skrev han.

Bra! Sov som en Marshmallow :D Skrev jag och fick som svar; Haha god natt <3

---

 

Bortrest! Men kommentera vad ni tyckte! :D

det blev ett långt inlägg, bra va? :)

Tiden gick för fort och vi stod utanför hennes grind.

”Hör av dig när du kommit hem, och du kan ringa om du vill prata på vägen.” Jag tror att hon kollade på mig, men jag kollade bara ner i marken. Jag kollade upp in i hennes ögon. ”Okej” Svarade jag. Vi kramades och sedan bad hon mig vara försiktig. Hela vägen hem försökte jag att inte tänka på vad hon sa, men det var lönlöst. Hon kanske inte kände något för någon just nu. Hur som helst så tänker jag inte ge upp i första taget.

När jag kom hem väckte jag min pappa för att han skulle veta att jag kommit hem och sedan gick jag och la mej i min säng. Jag tog fram telefonen och skickade ett sms till Melanie att jag var hemma.

Bra, sov gott! :) Skrev hon, och det gjorde jag.

Dagen efter jag träffade Josh Och hans kompisar på stranden vaknade jag klockan tolv. Usch, tänkte jag för mig själv. Jag hatar att vakna så sent på dagen. Dessutom har jag svårt för att somna när jag sover så länge på dagarna.

Jag gick upp och gjorde frukost.

”God morgon” Hörde jag Mamma säga bakom mig. Jag vände mig om och kunde se henne sitta i soffan med en tidning.

”God morgon” Svarade jag trött.

”Var det trevlig igår?” Frågade hon mig. Jag var så trött att jag var tvungen att tänka en liten stund.

”Ja det var det” Svarade jag till sist. ”Vi grillade och badade, det var riktigt mysigt.” Hon log.

”Vad bra” Sa hon.

”Juste” Sa jag när jag kom på att Krystsal hade kommit förbi igår. ”En granne hälsade på igår, eller vi pratade lite… Hursomhelst, Hon heter Krystal Davids. Jag skulle hälsa.”

”Jaha vad trevligt.” Svarade hon och försvann in i tidningsvärlden. Jag tog med mig en macka upp till mitt rum och spelade lite piano. Efter ett tag blev jag avbruten av att min telefon plingade till.

 

Det var från Victoria som jag träffade igår.

Hej Melanie! Jag tänkte dra till centrum och shoppa lite, vill du följa med? :)

Jag svarade att jag gärna ville det. Min garderob behövs verkligen fyllas på.

Jag sminkade mig lätt med svart eyeliner, mascara och lite rouge. Sedan tog jag på mig ett par vita hotpants eftersom att det var varmt idag, ett vitt linne och en ljusblå skjorta, och ett grått skärp. Jag smsade Victoria Och sedan åkte jag och träffade henne inne i centrum.

 

”Hej!” Sa hon glatt när hon såg mig. Vi kramades och sedan gick vi runt i affärerna.

Efter två timmars klädprovande, hade jag hittat ett par blåa pumps, en lila klänning och tre par söta trosor. Alla i olika färger, rosa, blå, och lila de var tunna med blommönster. Klockan var redan tre så vi bestämde oss för att fika på Starbucks som fanns där. Jag köpte en macka  och en latte, och Victoria köpte en sallad och en latte.

”Vad tyckte du om igår?” Frågade Victoria mig efter att vi pratat en stund.

”Det var trevligt, alla var jätte roliga att vara med.” Sa jag och log.

”Någon snygg kille kanske…?” Frågade hon oskuldsfullt.

”Varför vill alla veta det?” Frågade jag henne. ”Och nej.” Lade jag snabbt till.

”vilka ’alla’” Frågade hon nyfiket.

”Okej inte alls alla, men du och Josh hittills.” sa jag och kollade ner i min latte.

”Josh?” Frågade hon förvånat. ”Åh…” Sa hon förståendes, fast jag inte förstod vad hon menade med det.

”Vadå ’Åh’?” Frågade förvirrat.

”Never mind…” Sa hon mystiskt. ”Så ingen som verkar intressant?” frågade hon mig igen. Jag skadade på huvudet. ”Nope” Sa jag.

”Det var ju synd för de som verkar intresserade i dig.” Sa hon, mystiskt igen. Jag rynkade ögonbrynen.

”Va? Hur vet du det? Vilka då? Vem har sagt det?” Sa jag utan att låta henne hinna svara på någon av mina frågor.

”för det första så tror jag att bland annat att Alex har en liten crush på dig, han försökte verkligen att vara med dig så mycket som möjligt igår.” Sa hon.

”Jaha, jag trodde bara att han var sån. Väldigt social menar jag.” Sa jag. Hon Ignorerade mig.

”För det andra” Fortsatte hon ”Så har ingen sagt något, men jag har känt dom rätt så länge.”

”Vilka mer ’har en crush på mig’” Sa jag oseriöst.

”Det lär du få veta förr eller senare” Sa hon och blinkade till mig. Vi pratade inget mer om det sen, utan åkte hem efter att vi hade ätit klart och pratat ett tag.

 

Victoria Var super trevlig och snäll, och det hade visat sig att vi hade rätt på mycket gemensamt. Hon Var tydligen en sångerska, och jag lovade henne att lyssna på hennes låtar när jag kom hem.

Jag var hemma när klockan nästan var fem. Mamma hade börjat med middagen redan, men det var tur för jag hade blivit hungrig igen.

Jag hjälpte henne med maten, åt och sedan gick jag och lade mig tidigt och läste en bok.

Efter ett tag plingade min telefon igen…

 

---

 

Va tycker ni? :D

Kommentera! Och skriv gärna förslag på vad som kan hända, brist på fantasi atm :(

Jag kommer att resa bort men har tidstinställda inlägg så att novellen inte dör :) dock kommer det inte bli så många inlägg nästa vecka efttersom att jag inte skrivit klart så mycket! Hoppas ni har det bra medans jag är borta! :D

tyvärr måste ni vänta ett tag tills kapitel 7, och kapitel 8 har jag inte skrivit än, vi får se hur det blir :)

”Hör av dig när du kommit hem, och du kan ringa om du vill prata på vägen.” Jag kollade upp i hans ansikte men han kollade ner i marken.

”Okej” Sa han och kollade i mina ögon. Jag log och kramade om honom.

”Ta det försiktigt.” han nickade och försvann.

När jag kommit hem hade både mamma och Pontus somnat så jag smög upp till mitt rum och gick och la mig. Jag vaknade av att telefonen lät. Det var ett sms från Josh.

Hemma :) Var allt som stod.

Bra, sov gott! :) Skrev jag tillbaka, sedan somnade jag igen.

 

Josh’s perspektiv

Det var mitt i natten. Jag, Melanie och Nathan var på väg hem från stranden. När Nathan gått hem satt jag och Melanie i en park längst vägen. Hennes bruna lockar rörde sig lätt med vinden.

”Vad tyckte du om människorna då?” Frågade jag henne. Jag ville självklart att hon skulle få några nya kompisar och känna sig som hemma här. Jag tog hennes hand i min, och hon höll om den.

”Dom var väl trevliga.” Svarade hon. ”Känner du dom allihopa?”

”Ja, vissa mer och vissa mindre. Kompisars kompisar som har träffat några gånger” Sa jag och nickade.”Någon som du är intresserad av eller?” Flög det ur mig. Jag armbågade henne för att visa att det var halvt på skämt.

”ehm, nej” Hon log, förmodligen på tanken av någon av killarna hon träffat. ”Inte än.” Hennes ögon kollade på något jag inte kunde se.

”Varför inte, vad är det dom inte hade?” i samma sekund jag sa det ångrade jag mig. Hon verkade förvånad av min fråga.

”Ja du, bra fråga.” Sa hon och jag väntade på att hon skulle säga något mer. ”Jag vet väl inte. Själv då?” Frågade hon mig. Nu var det min tur att bli överrumplad.

”Vadå?” Frågade jag som om jag inte förstod vad hon menade.

”Gillar du någon av de som vi träffade ikväll?” Frågade hon mig och kollade nyfiket i mina ögon.

”Nej.” Ljög jag och kollade ner i marken. Jag måste ha svarat för fort, eller så är jag helt enkelt en usel lögnare, men hon frågade mej ; ”Vem av dom?”

”Men,” Började jag men visste redan hur det skulle sluta. ”Det spelar ingen roll!” sa jag en aning för högt. Hon frågade mig inget mer. Fast jag var inte helt säker på hur jag faktiskt kände.

”Ska vi forstsätta gå?” Frågade hon mig med hennes lena silken röst. Jag nickade.

Vi pratade lite på vägen men jag hade svårt att prata. Jag vet inte riktigt varför.

 

Tiden gick för fort och vi stod utanför hennes grind.

”Hör av dig när du kommit hem, och du kan ringa om du vill prata på vägen.” Jag tror att hon kollade på mig, men jag kollade bara ner i marken. Jag kollade upp in i hennes ögon. ”Okej” Svarade jag. Vi kramades och sedan bad hon mig vara försiktig. Hela vägen hem försökte jag att inte tänka på vad hon sa, men det var lönlöst. Hon kanske inte kände något för någon just nu. Hur som helst så tänker jag inte ge upp i första taget.

När jag kom hem väckte jag min pappa för att han skulle veta att jag kommit hem och sedan gick jag och la mej i min säng. Jag tog fram telefonen och skickade ett sms till Melanie att jag var hemma.

Bra, sov gott! :) Skrev hon, och det gjorde jag.

---

Förlåt om det här var lite upprepande och superkort! Nästa kapitel får ni på fredag:)
Tycker ni att jag ska skriva från Josh's perspektiv ibland? :)

Jag hämtar dig klockan 7, om jag kan få din adress ;) svarade han.

Jag gav honom adressen och sedan gjorde jag lunch till mig och Pontus.

Tiden flög iväg med att spela spel, äta mat och fixa i mitt rum. Helt plötsligt var klockan 7 och det plingade på dörren.

 

Jag öppnade dörren och där stod Josh.

”Hej” sa han och kramade mej. ”Värst vad du var fin”

”Tack” svarade jag generat. ”Jag har en fråga innan vi går” Började jag.

”Vadå?”

”ska jag ta med badkläder?”

”om du vill bada, de flesta har med sig det.” Sa han, så jag gick upp på mitt rum och satte på mig min ljusblåa bikini under min kläder. När jag kom ner satt Josh och spelade med Pontus.

”Klar” Sa jag och Josh sa hejdå till Pontus. Jag gick fram och kramade honom.

”Det finns färdig mat att värma i kylen om du blir hungrig,” Sa jag ”och det är bara att ringa om det är något.”

”När kommer mamma hem?” frågade han mig.

”Jag vet faktiskt inte, men inom en timme i alla fall” Sa jag till honom och sedan gick jag och Josh ut. Josh hade med sig sin cykel som han ledde  bredvid sig. Det var inte så långt till stranden, ungefär 10 minuter eller så. Man kunde höra röster och skratt redan innan man såg någon på stranden. Det var ungefär 15 personer där och man såg hur trevlig de hade. Jag började ångra att jag följde med, tänk om det bara blev pinsamt att jag var här? ”Jaja, vad är det värsta som kan hända?” tänkte jag, men jag vägrade att svara på frågan.

Jag kunde se Avan sitta med en blond tjej på stranden. En svarthårig kille fick syn på mig och Josh.

”Här kommer Josh med sin nya flickvän!” Ropade han retandes och gick fram till oss. ”Jag skojade bara, du är för fin för honom” Sa han och blinkade till mig. ”Hej, Alex” Sa han och räckte fram handen. ”Melanie” Sa jag och tog hans hand. Vi gick till de andra och Alex fick allas uppmärksamhet. Det här är vad man kallar för pinsamt.

”Det här är Melanie allihopa!” Sa han så att alla hörde. ”Melanie,” Nu tittade han på mig. ”Det här är allihopa” Han log och några skrattade. Alla berättade sina namn men det skulle vara ett under om jag kom ihåg alla. Jag mindes att den blonda tjejen som satt med Avan hette Tricia och en kille som hette Oliver.

Det var väldigt mysigt och alla hade jätte roligt. Vi grillade hamburgare och mina marshmallows försvann fort. Det började bli mörkt och några sprang ner och badade. Varken jag, Josh, Avan eller deras bästa kompis Victoria Hade badat än så vi tänkte göra det.

”Sisten i!” Ropade Victoria och flera personer sprang ner i vattnet.  Vi badade hur länge som helst och sedan satte vi vid elden och pratade. En efter en gick hem. Klockan var ett och det var bara några få kvar, Jag, Josh, Victoria, en blond kille som hette Nathan och en tjej med blont hår och lila slingor som hette Sophie. Medans vi satt och pratade om allt möjligt ringde mamma.

”Säg inget skumt nu, det är min mamma” Sa jag ”Hej mamma!” Svarade jag.

”Hej gumman jag tänkte bara kolla när du kommer hem?” frågade hon mig.

”Jag vet faktiskt inte men inte så jätte sent” Sa jag och i samma stund insåg jag att det redan var sent.

”Hör av dig när du går hem i alla fall.” Sa hon.

De andra satt helt tysta när jag pratade i telefonen och det kändes obekvämt.

Tiden gick och vi hade jätte mysigt. När klockan var tre så var det bara jag, Josh och  Nathan kvar. Han var jätte trevlig och vi kom bra överrens.

Nathan behövde gå hem och Josh och jag följde med honom en bit, sedan satt jag och Josh i en park som var mellan Nathan och mitt hem.

”Vad tyckte du om alla människor då?” Frågade Josh mig. Hans hand omfamnade min.

”Dom var väldigt trevliga.”Sa jag, men släppte inte hans hand. ”Känner du dom allihopa?” Frågade jag honom.

”Ja, vissa mer och vissa mindre. Kompisars kompisar som man har träffat några gånger.” Sa han och jag nickade. ”Någon som du är intresserad av eller?” Sa han och armbågade mig försiktigt. Tanken hade inte ens slagit mig.

”Ehm, nej” Sa jag och log. ”Ingen än…” sedan försvann jag halvt i mina egna tankar. Josh avbröt dom med en ny fråga.

”Varför inte, vad var det dom inte hade?”

Jag blev lite smått överrumplad av hans raka frågor.

”Ja du, bra fråga” Svarade jag och tänkte lite. Han väntade på att jag skulle utveckla mitt svar. ”Jag vet väl inte.” Svarade jag bara. ”Själv då?” , Nu var det han som blev förvånad.

”vadå?” Frågade han, men jag kunde så på honom att han redan förstod.

”Gillar du någon av de som vi träffade ikväll?” frågade jag honom.

”Nej.” Sa han och kollade ner i marken.

”Vem av dom?” Frågade jag försiktigt men nyfiket.

”Men, det spelar ingen roll!” Nästan fräste han åt mig. Jag förstod att han inte ville prata om det. Antingen så gillade han någon som inte gillade honom, eller så visste inte tjejen om det helt enkelt. Han kanske inte ens själv visste vad han kände.

”Ska vi fortsätta gå?” Frågade jag istället för någon ny fråga. Han nickade och vi började gå hem.

Det fanns en liten spänning mellan oss på väg hem, men det störde nog mest honom. Varför vet jag inte. Vi var snart framme vid grinden som ledde till mitt hus.

”Hör av dig när du kommit hem, och du kan ringa om du vill prata på vägen.” Jag kollade upp i hans ansikte men han kollade ner i marken.

”Okej” Sa han och kollade i mina ögon. Jag log och kramade om honom.

”Ta det försiktigt.” han nickade och försvann.

När jag kommit hem hade både mamma och Pontus somnat så jag smög upp till mitt rum och gick och la mig. Jag vaknade av att telefonen lät. Det var ett sms från Josh.

Hemma :) Var allt som stod.

Bra, sov gott! :) Skrev jag tillbaka, sedan somnade jag igen.

 

 

---

 

 

Vad är det men Josh? :o

Kommentera vad ni tycker! Nästa kapitel är kort och.. ja ni lär se det snart iallafall! :D

Jag gick in på mitt rum och tänkte på hur jag hade möblerat och om jag ville göra om någonting.

Jag hade sängen mot den randiga väggen och mittemot stod mitt vita piano.

Jag satte mig och spelade en stund och efter ett tag startade jag datorn för att lära mig en låt jag nästan kunde, Kiss the rain. Klockan blev mycket så jag bestämde mig för att sova så att jag skulle orka med morgondagen.

 

Jag vaknade av att solen lyste på mitt ansikte genom en glipa mellan väggen och rullgardinen. Klockan var 10 på morgonen. Jag tvättade håret och sedan gick jag ner och åt frukost. I vardagsrummet satt Pontus och spelade tv-spel.

”Vad spelar du?” frågade jag och satte mig bredvid honom i den mörkbruna soffan.

”Halo” Svarade han kort och konsenterade sig på spelet

”Får man vara med?” Vi spelade ett tag och sedan gick jag och gjorde lunch.

”Vart är mamma föresten?” Frågade jag efter ett tag utan att ha hört eller sett henne. ”Sover hon fortfarande?”

”Nej hon skulle ju på en jobb intervju idag” Påminde Pontus mig. Juste. Jag gick upp till mitt rum och klädde på mig. En klänning Som var mörk med många färgglada blommor på. Till de sminkade jag mig med en lätt svart sotning och lockade håret. När jag var klar kollade jag på klockan som redan var tolv. Nästa sekund plingade det på dörren. Jag gick ner för trappan och såg Pontus sitta kvar i soffan och spela.

”Var det någon som plingade på dörren?” Frågade jag honom.

”Antagligen” Svarade han men släppte inte teven med blicken.

 

Jag gick och öppnade dörren där en kvinna i 30-års åldern stod med en korg i händerna och ett stort leende.

”Hej” Sa jag och kollade frågande på henne.

”Hej! Jag heter Krystal Davids Och jag bor två hus bort från er med min man Adam.” Sa hon

”Jaha, hej!” Sa jag ”Jag heter Melanie Samson, Jag bor här med min bror, Pontus och min mamma, Elinor.”

”Jag hoppas att ni kommer trivas här!” Sa Krystal ”Vart flyttade ni ifrån?”

”Sverige” Svarade jag.

”Jaha så ni är från Sverige?” Jag nickade. ”Va roligt! Är Elinor Hemma?” Frågade hon.

”Nej tyvärr men jag kan säga att ni hälsade på.”

”Ja gör det, och här har jag bakat lite kakor” Sa hon och höll fram korgen. Det var precis som i en film. Det doftade gott om korgen hon gav mig.

”Tack” sa jag och log. Vi sa hejdå och sedan gick hon.

”Vem var det?” Frågade Pontus.

”en granne som gav oss kakor, kom och ta om du vill, de är jätte goda” sa jag. Det var chokladsmak, min favorit. Pontus Pausade spelet och hämtade några kakor som han tog till teven.

”Du borde inte sitta framför teven nu när det är så fint väder!” Sa jag till honom.

”Men det finns ju inget annat att göra!” Klagade han. Jag tyckte lite synd om honom, men han hade inte värst många kompisar i Stockholm, och han var väldigt pratsam så han skulle lätt kunna få nya vänner.

”Vi kan väl gå ut en sväng. Vi måste ändå köpa mat.” Först ville han inte med sedan mutade jag honom med att vi kunde köpa glass och då gick han med på det.

 

När vi kom fram till den lilla affären var klockan nästan ett. Vi handlade lite mat och godis. Jag köpte Marshmallows som jag tänkte grilla ikväll. Jag skickade iväg ett sms till Josh och frågade om jag skulle köpa något med fick inget svar så jag struntade i det.

När vi väl var hemma igen så fick jag svar från Josh.

Nej, om inte du vill ha något speciellt :), Svarade han.

Jag Svarade jag att jag köpt Marshmallows och vilket tid vi skulle mötas. Han svarade snabbt.

Jag hämtar dig klockan 7, om jag kan få din adress ;) svarade han.

Jag gav honom adressen och sedan gjorde jag lunch till mig och Pontus.

Tiden flög iväg med att spela spel, äta mat och fixa i mitt rum. Helt plötsligt var klockan 7 och det plingade på dörren.

 

 

---

 

 

Vem plingade på dörren? ;)

Vad tyckte ni? Kommentera! Snart kommer det börja hända lite mer saker!

Jag tänkte inte mer på Josh och Avan, jag tog det lugnt hemma och fixade i ordning saker och ting. Mitt rum låg på övervåningen och var större än mitt gamla. Jag och Pontus hade målat om så nu hade jag vita väggar och en som var svart vit i lodräta ränder.

”På onsdag ska vi åka och köpa lite nya möbler” Sa mamma.

”Alltså imorgon?” Frågade Pontus.

”Japp” Svarade hon. Jag längtade jätte mycket. Senare på kvällen fick jag ett sms av Josh.

Hej Melanie, vill du träffas imorgon? :)

Jag fick nästan dåligt samvete av att jag inte kunde, men jag svarade direkt.

Kan inte imorgon, men kan vi träffas på torsdag? :)

Det dröjde innan jag fick svar.

Visst, vi hörs då!

Jag fixade mig inför natten och försökte sova, men insåg snart att jag inte skulle få så mycket sömn inatt. Jag gick upp till köket och åt, sedan satte jag mig framför den enda TV:n i huset som var monterad. När klockan var runt två på natten bestämde jag mig för att försöka sova igen.

 

Jag vaknade av klockan på morgonen. Mamma hade gjort frukost till oss som vi åt.

Jag orkade inte göra mig så fin för att köpa möbler, så jag tog lite mascara, Foundation och eyeliner. Sedan satte jag på mig ett par mörkblå jeans, ett vitt linne, en gul t-shirt och ett svart halsband.

Vi satte oss i bilen och åkte mot Möbelaffären. När vi stannar vid et övergångställa inte långt ifrån vårt hus petar Pontus mig på armen.

”Är inte det där killarna från stranden?” sa han och kollade ut genom fönstret. Jag kollade också, och där stod Josh och Avan.

”Vilka killar?” Frågade mamma från förarsätet.

”Några vi träffade på stranden.”, svarade jag ”De badade tillsammans med Pontus…”. Mamma hade alltid varit lätt att prata med, Hon visste när jag inte ville eller inte orkade prata och hon lyssnade alltid när jag behövde henne. Jag startade min iPod och försvann till en annan värld tills vi kom fram till affären.

 

När vi kom hem var bilen fullpackad, och några saker skulle bli hemskickade. Jag hade köpt en bokhylla och ett nattduksbord som båda var vita. Jag hade även köpt ett blått påslakan som passade min säng, och en tak lampa.

Jag hjälpte mamma med middagen och hörde att jag fick ett sms. Det var från Josh.

Imorgon kväll ska några jag känner ner till stranden och grilla, hänger du med? :)

”Vem är det ifrån?” Hörde jag mamma fråga.

”Josh. Han som jag träffade på stranden. Kan jag få träffa honom och några av hans kompisar imorgon kväll?” Frågade jag

”Bara du har telefonen med dig. Och hör av dig om det känns minsta konstigt eller om du vill åka hem så hämtar jag dig, okej?”

”Japp” sa jag och började knappa ett svar på min telefon när mamma lad till: ”Och drick inte.”

”Nejdå” Mamma visste att jag inte drack alkohol. Eller helt säker kan hon väl egentligen inte vara.

Visst! :)

Svarade jag Josh och sedan fortsatte jag med maten.

 

Vi åt middag och sedan kollade på vi tv. Vi var en helt vanlig familj egentligen. Jag tänkte på hur glad jag var över att vi hade flyttat hit. Att flytta till ett annat land är inget som man brukar göra precis, men jag ville verkligen börja om mitt liv.

Det var för bara några månader sedan, jag var på väg hem från en kompis. Jag var inte långt  hemifrån när mamma hittade mig. Hon blev orolig när jag inte kommit hem. Hon hittade mig medvetslös och jag vaknade på sjukhuset morgonen därpå. Jag mindes inte allt, bara att två killar hade slagit ner mig medvetslös och läkarna sa att de hade våldtagit mig. Min mamma blev som galen, jag har aldrig sett henne så förut, hon anmälde det såklart. Jag skämdes så och kände mig inte alls säker. Hon hjälpte mig genom den tid som var kvar av skolan och sedan flyttade vi.

 

Jag gick in på mitt rum och tänkte på hur jag hade möblerat och om jag ville göra om någonting.

Jag hade sängen mot den randiga väggen och mittemot stod mitt vita piano.

Jag satte mig och spelade en stund och efter ett tag startade jag datorn för att lära mig en låt jag nästan kunde, Kiss the rain. Klockan blev mycket så jag bestämde mig för att sova så att jag skulle orka med morgondagen.

 

---

 

Jag har märkt att kaplitlerna är rätt så långa, men det går väl bra? ;)

Vad tycker ni? Vad tror ni kommer hända kvällen när de ska grilla?

KOMMENTERA! :D

Följ min blogg med Bloglovin'
Då ser ni när det senaste inlägget kommer och så kan ni läsa det!
Klicka på länken åvan eller Josh på sidan -->

 

“Melanie!” ropade mamma från hallen. ”Vi måste åka nu!”

”Jag kommer!” Sa jag och stod kvar i mitt rum i några sekunder till. Det här var ett rum jag skulle sakna, men det skulle inte bli en svår flytt. Det var ju jag som ville flytta från första början. De lila väggarna såg tomma ut utan affischer och det verkade mycket större. Jag gick ut från mitt rum och kollade på vardagsrummet. De orangea väggarna var kvar även fast mamma ville måla om de. De var modernt när jag var liten, men idag är jag sexton år. Det var sommar och vi skulle flytta till Union, Kentucky från Stockholm. Jag skulle börja på collage efter sommaren. Jag hade gått i engelska klass så jag var inte rädd att jag inte skulle förstå språket. Det jag var nervös för var hur grannarna skulle vara. Det var första gången vi skulle bo i ett hus och jag hoppades att det skulle vara ett trevligt kvarter.

 

Vi gick ut till taxin som skulle köra oss till Arlanda flygplats. Min lillebror Pontus Satt redan i bilen och mamma och taxichauffören lade in väskorna i bilen. Jag satte mig bredvid Pontus i baksätet och sedan åkte vi till flygplatsen. Flygresan tog 100år eftersom jag inte kunde sova. Både Pontus och mamma somnade och jag fördröjde tiden genom att rita.

”Hej det här är er kapten som talar” började kaptenen säga. “Det är fint väder, 24 grader och sol”.

Jag väckte mamma. ”Vi landar om en timme.”

När vi klev av planet kände jag igen mej från förra gången vi var här och kollade på huset. Vi tog en taxi hem och en lastbil med våra möbler kom inte långt efteråt. Hela dagen gick åt att plocka fram saker ur flyttkartonger och möblera. Egentligen tog det en hel vecka att möblera och plocka upp det mesta. Efter exakt en vecka gick jag ner till stranden.

 

Jag tog med mig Pontus för att jag inte ville tappa bort mej. Inte för att han skulle hitta men då slapp jag vara själv. Han var bara 10 år och hade samma bruna hår som jag och samma bruna ögon.

Vi köpte en glass till Pontus och sedan lade jag mej och solade. Pontus spelade något spel på sitt Nintendo DS. Efter en stund tröttnade han på det och vi började spela kort.

”Tror du att du kommer trivas här?” Frågade jag Pontus

Han sa inget utan nickade bara på huvudet.

”Kan du lära mej lite engelska?” frågade han efter en stund. Han kunde inte engelska så bra, så han skulle träna på det hela sommaren för att kunna gå i skolan nästa termin.

”Självklart, vad vill du lära dig?”

Vi spelade kort och pratade engelska tills klockan var ungefär ett på dagen. Vi hade med oss mackor som vi åt, sedan gick Pontus och badade. Ett gäng med ungdomar i min ålder badade också och efter ett tag kunde jag se hur de pratade med honom. Jag stannade kvar på stranden en stund för att iaktta vad de gjorde. Pontus verkade ha roligt, men jag släppte inte ögonen ifrån honom. Efter ett tag pekade han på mig och vinkade. Jag vinkade tillbaka för att visa att jag såg honom. Då gick han och två andra killar upp och började gå mot mig. Pontus sprang i förväg och lade sig på handduken.

Jag reste mig upp när de två killarna kom fram till oss.

”Hej” Sa jag  försiktigt och kollade på de båda.

”Hej, jag heter Josh” Sa en av de och räckte fram sin hand mot mig.

”Melanie” Svarade jag och skadade hand med honom.

”Avan” sa den andra killen och jag skakade hans hand också.

”Melanie.” svarade jag lika entonigt som förut.

”Vi badade lite med killen där” Började han som heter Josh ”Men jag tror inte att han förstod vad vi sa.”

”Nej det gör han inte. Vi har precis flyttat hit från Sverige” Förklarade jag.

”Det måste kännas konstigt att det är såhär varmt va?” sa Avan. Jag kollade frågande på honom och det gjorde Josh också.

”Va?” Frågade Josh.

”Är det inte typ snö där året om?” sa Avan och både jag och Josh började skratta.

”Vadå?”

”Låt mej gissa” Började jag ”Du tror att det går isbjörnar på gatorna i Sverige, eller hur?” sa jag.

Han sa ingenting utan kollade bara frågande på oss.

”Det är faktiskt inte så stor skillnad. Det har blivit riktigt varma somrar den senaste tiden”.

”Vad skrattade ni åt?” Hörde jag Pontus säga. Jag satta mej ner och berättade vad Avan hade sagt. När jag kollade tillbaka på killarna så såg jag att de också hade satt sig ner. Jag sa deras namn till Pontus.

”Det här är Pontus” sa jag till dom.

Vi pratade en lång stund och sedan gick vi allihopa och badade.

”Vi borde nog gå hem” sa jag när jag kollade på min telefon och klockan redan var fyra.

”Det borde nog vi också. Kan vi inte träffas nån annan gång igen?” Frågade Josh.

Vi bytte nummer och gick hem.

 

---

 

Kommentera vad ni tyckte, men kom ihåg att det bara är första kapitlet, Det kommer bli myycket bättre sen, det kan jag lova!

Kapitel 2 får ni på Fredag!