Hutcherson

“Melanie!” ropade mamma från hallen. ”Vi måste åka nu!”

”Jag kommer!” Sa jag och stod kvar i mitt rum i några sekunder till. Det här var ett rum jag skulle sakna, men det skulle inte bli en svår flytt. Det var ju jag som ville flytta från första början. De lila väggarna såg tomma ut utan affischer och det verkade mycket större. Jag gick ut från mitt rum och kollade på vardagsrummet. De orangea väggarna var kvar även fast mamma ville måla om de. De var modernt när jag var liten, men idag är jag sexton år. Det var sommar och vi skulle flytta till Union, Kentucky från Stockholm. Jag skulle börja på collage efter sommaren. Jag hade gått i engelska klass så jag var inte rädd att jag inte skulle förstå språket. Det jag var nervös för var hur grannarna skulle vara. Det var första gången vi skulle bo i ett hus och jag hoppades att det skulle vara ett trevligt kvarter.

Vi gick ut till taxin som skulle köra oss till Arlanda flygplats. Min lillebror Pontus Satt redan i bilen och mamma och taxichauffören lade in väskorna i bilen. Jag satte mig bredvid Pontus i baksätet och sedan åkte vi till flygplatsen. Flygresan tog 100år eftersom jag inte kunde sova. Både Pontus och mamma somnade och jag fördröjde tiden genom att rita.

”Hej det här är er kapten som talar” började kaptenen säga. “Det är fint väder, 24 grader och sol”.

Jag väckte mamma. ”Vi landar om en timme.”

När vi klev av planet kände jag igen mej från förra gången vi var här och kollade på huset. Vi tog en taxi hem och en lastbil med våra möbler kom inte långt efteråt. Hela dagen gick åt att plocka fram saker ur flyttkartonger och möblera. Egentligen tog det en hel vecka att möblera och plocka upp det mesta. Efter exakt en vecka gick jag ner till stranden.

Jag tog med mig Pontus för att jag inte ville tappa bort mej. Inte för att han skulle hitta men då slapp jag vara själv. Han var bara 10 år och hade samma bruna hår som jag och samma bruna ögon.

Vi köpte en glass till Pontus och sedan lade jag mej och solade. Pontus spelade något spel på sitt Nintendo DS. Efter en stund tröttnade han på det och vi började spela kort.

”Tror du att du kommer trivas här?” Frågade jag Pontus

Han sa inget utan nickade bara på huvudet.

”Kan du lära mej lite engelska?” frågade han efter en stund. Han kunde inte engelska så bra, så han skulle träna på det hela sommaren för att kunna gå i skolan nästa termin.

”Självklart, vad vill du lära dig?”

Vi spelade kort och pratade engelska tills klockan var ungefär ett på dagen. Vi hade med oss mackor som vi åt, sedan gick Pontus och badade. Ett gäng med ungdomar i min ålder badade också och efter ett tag kunde jag se hur de pratade med honom. Jag stannade kvar på stranden en stund för att iaktta vad de gjorde. Pontus verkade ha roligt, men jag släppte inte ögonen ifrån honom. Efter ett tag pekade han på mig och vinkade. Jag vinkade tillbaka för att visa att jag såg honom. Då gick han och två andra killar upp och började gå mot mig. Pontus sprang i förväg och lade sig på handduken.

Jag reste mig upp när de två killarna kom fram till oss.

”Hej” Sa jag  försiktigt och kollade på de båda.

”Hej, jag heter Josh” Sa en av de och räckte fram sin hand mot mig.

”Melanie” Svarade jag och skadade hand med honom.

”Avan” sa den andra killen och jag skakade hans hand också.

”Melanie.” svarade jag lika entonigt som förut.

”Vi badade lite med killen där” Började han som heter Josh ”Men jag tror inte att han förstod vad vi sa.”

”Nej det gör han inte. Vi har precis flyttat hit från Sverige” Förklarade jag.

”Det måste kännas konstigt att det är såhär varmt va?” sa Avan. Jag kollade frågande på honom och det gjorde Josh också.

”Va?” Frågade Josh.

”Är det inte typ snö där året om?” sa Avan och både jag och Josh började skratta.

”Vadå?”

”Låt mej gissa” Började jag ”Du tror att det går isbjörnar på gatorna i Sverige, eller hur?” sa jag.

Han sa ingenting utan kollade bara frågande på oss.

”Det är faktiskt inte så stor skillnad. Det har blivit riktigt varma somrar den senaste tiden”.

”Vad skrattade ni åt?” Hörde jag Pontus säga. Jag satta mej ner och berättade vad Avan hade sagt. När jag kollade tillbaka på killarna så såg jag att de också hade satt sig ner. Jag sa deras namn till Pontus.

”Det här är Pontus” sa jag till dom.

Vi pratade en lång stund och sedan gick vi allihopa och badade.

”Vi borde nog gå hem” sa jag när jag kollade på min telefon och klockan redan var fyra.

”Det borde nog vi också. Kan vi inte träffas nån annan gång igen?” Frågade Josh.

Vi bytte nummer och gick hem.

Kommentera vad ni tyckte, men kom ihåg att det bara är första kapitlet, Det kommer bli myycket bättre sen, det kan jag lova!

Kapitel 2 får ni på Fredag!