kapitel 12. kalas
Vi gick hem och Pontus började städa i sitt rum.
”Jag har köpt en spel som jag tror att han kan gilla.” Sa mamma när han var utom hörhåll. ”Och lite saker tills när skolan börjar.” la hon till.
”Perfekt.” sa jag och började också att städa i mitt rum. Det slutade med att jag tog fram min telefon och skrev till Josh.
Hur går det med inspelningen? <3 som tidigare fick jag inte svar förens senare på kvällen.
Bra, det är jätte roligt här, men jag saknar er där hemma! <3
Vi saknar dig också <3 svarade jag.
Han hade inte varit borta länge alls, men det kändes redan som en evighet.
Det var bara jag och mamma som firade Pontus på hans födelsedag, men han var superglad ändå. Vi gick upp tidigt och bakade en tårta som vi gav honom på sängen. Han sov såklart inte, men han låtsades. Mamma hade slagit in spelet som han fick öppna på sängen.
”Yee!” Sa han och hela hans ansikte lyste upp när han öppnade paketet. ”Hur visste du att jag ville ha Call of duty!?”
”Jag känner väl min egen bror.” Sa jag och blinkade. ”Du får en till present senare idag.” Sa jag och tänkte på den lilla kattungen som snart skulle bo med oss. Jag och Pontus spelade det nya spelet han fått och det var otroligt roligt, dock var jag mycket sämre än honom. Hela dagen gick fort och till middagen hade mamma lagt katten i en kattbur med en liten rosett på. Hela Pontus ansikte sken upp när han såg den lilla katten och släppte genast ut honom ur buren.
”Vad heter han?” Frågade Pontus mig med ett stort leende på läpparna.
”Frankie.” Sa jag ”Men vill du så kan du ju döpa om honom.”
”Han passar att heta Frankie.” Svarade han och lekte med den glada katten.
Mamma hade även en till överraskning. Efter middagen sa hon åt oss att gå ut på baksidan. Trädgården såg ut som vanligt. Det enda vi hade hunnit med var att ställa ut ett bort och lite stolar, men nu fanns det även en gunga i vårt äppelträd.
”Woho!” Ropade jag och kramade mamma. ”Grymt mamma!”
Pontus sprang fram och satte sig i gungan. Det var ett tag sedan jag hade sett honom så glad. Vi gick in snabbt eftersom det började bli lite kyligt. På kvällen kollade jag och Pontus på hans favoritfilm, lila kycklingen, som jag också tyckte om. Det var en av mina favorit disneyfilmer och hade nog alltid varit det. Han somnade till filmen så mamma fick bära upp honom till hans rum. Även jag gick och la mig.
Johanna kommer imorgon vid lunch. Jag var så hyper för jag saknade henne så mycket! Jag hade redan förberett massa saker och funderade på vad vi skulle göra här. Det fanns ju ett tivoli, men ingen av oss är jätte galna i sånt. Hon mår bara illa av allting. Dagen gick hur långsamt som helst, och sedan när jag la mig i sängen kunde jag inte sova. Till slut smsade jag Josh.
Är du vaken? <3
Han svarade snabbt. Japp, kan inte sova… <3
Jag ringde honom och han svarade lika snabbt nu. Vi pratade om lite saker som hade hänt honom på inspelningen och vad som hade hänt här hemma.
”Jag börjar bli rätt så trött nu…” Sa jag och försökte hålla ögonen öppna efter att vi pratat länge och väl.
”Jag med.” Sa han och det hördes. ”Vi kan ju höras senare. Jag saknar dig.”
”Jag saknar dig också.” sa jag och sedan somnade jag.
Jaa, det blev inte så långt men det är ju bättre än inget :) Hoppas att ni tyckte om det iallafall :)
Jag ska försöka att skriva lite snabbare ;)
Dålig, sämre, sämst.
Jag gör ialalfall mitt bästa! Skriv gärna idéer till storyn, och jag lovar att nästa kapitel kommer ut snart! :D
Kapitel 11.
”Han pussade mig på kinden när vi sa hejdå.”
”Var ni ensamma?” frågade hon.
”Japp.”
”Va!? Men då hade han ju värsta tillfället! Men varför…” Började hon och det såg ut som att hon tänkte på något.
”Jag vet inte.” Var det enda jag sa.
Jag köpte en mjuk tjocktröja och en klänning.
”Jag vet!” Sa jag till Annie när jag köpte den. ”Men den va ju så fin! Jag kan använda den nästa sommar!” Hon bara fnös åt mig.
Vi åkte hem och ännu en gång försökte jag att inte tänka. Självklart lyckades jag inte med det så jag smsade Josh.
Jag saknar dig redan <3 skrev jag
Men jag fick inget svar förens sent på kvällen.
Två långa veckor gick och snart var det Pontus födelsedag. Mamma hade köpt en katt som hon skulle hämta på hans födelsedag. De tidigare ägarna hade döpt honom till Frankie och det är ett så sött namn så jag hoppas att Pontus inte döper om honom.
Jag hade inte pratat med Josh sedan jag skrev att jag saknade honom. Till en början kände jag mig bortglömd men han svarade att han saknade mig och att han hade jobbat hela dagen. Då kändes det lite bättre.
Jag hörde hur min telefon rang uppe i mitt rum och sprang upp för att hinna svara.
”Hallå?” Svarade jag smått andfådd i luren.
”Hej Melanie! Det är Johanna!” Hördes en välbekant röst. Johanna var min bästa vän i Stockholm och det var konstigt att vi inte hade pratat förens nu.
”Hej! Hur är det med dig!” Frågade jag glatt. Vi småpratade en stund om saker som hade hänt. Hon hade gjort slut med sin pojkvän, men det var ingen större grej med det tyckte hon. Hon hade med sig glada nyheter.
”Jag kommer att åka till USA i helgen och då kan vi träffas!” sa hon och jag hörde hur hon log.
”Vad roligt! Jag har saknat dig så mycket!” Sa jag. Jag gav henne min adress och hon lovade att träffa mig det första hon skulle göra.
Vi pratade länge och väl tills hennes mamma påminde henne om hur mycket det skulle kosta.
”Men vi ses i helgen, åh vad jag längtar!” Sa hon glatt.
Med ett glatt humör ringde jag till mamma som hade börjat jobba. Hon var Matte lärare men jag antog att hon hade lunch.
”Mamma, Johanna kommer hit i helgen!” Sa jag. Hon frågade typiska ’mamma-frågor’ som med vem och när hon skulle åka. Jag var hur exalterad som helst.
Jag bestämde mig för att gå ner till stranden och få lite färg, och Pontus fick följa med. Jag orkade inte sminka mig, utan tog bara på mig min nyköpta klänning utanpå min bikini.
När vi kom fram stoppade jag in hörlurarna i öronen och lyssnade på Joan Jett medan Pontus spelade på sitt Gameboy. Efter ett tag kände jag hur någon petade på mig och såg hur Pontus satt med min mobil i handen.
”Det är mamma.” sa han och gav mig telefonen.
”Hej Melanie, kan ni komma hem så kan ni städa lite tills i helgen?”
”Visst.” Sa jag och packade ihop våra saker.
Vi gick hem och Pontus började städa i sitt rum.
”Jag har köpt en spel som jag tror att han kan gilla.” Sa mamma när han var utom hörhåll. ”Och lite saker tills när skolan börjar.” la hon till.
”Perfekt.” sa jag och började också att städa i mitt rum. Det slutade med att jag tog fram min telefon och skrev till Josh.
Hur går det med inspelningen? <3 som tidigare fick jag inte svar förens senare på kvällen.
Bra, det är jätte roligt här, men jag saknar er där hemma! <3
Vi saknar dig också <3 svarade jag.
Han hade inte varit borta länge alls, men det kändes redan som en evighet.
Ska försöka skriva lite oftare, men skolan tar ju upp lite tid :p
Vad tyckte ni? ;)
Kapitel 10.
Tiden flög iväg och innan jag viste ordet av det så kramade jag Josh för sista gången på flera månader.
”Vi ses snart.” Sa han och kollade en stund på mig, sedan kysste han mig på kinden och gick.
Jag fick tårar i ögonen, när jag skulle torka bort dom såg jag en nyckelpiga som satte på mitt finger, bara för att flyga iväg igen.
Jag vaknade flera gånger den natten. När klockan var 7 på morgonen kunde jag inte somna om så jag gick ner till köket och tog lite frukost. Ett tag senare fick jag sms från Josh.
Nu går mitt flyg, vi ses om fyra månader <3
Hoppas att du får en trevlig resa <3 skrev jag tillbaka. Fyra månader kommer att gå fort. Försökte jag intala mig själv. Skolan börjar om lite mer än en månad. Förvirrad som jag var av alla känslor som fanns inom mig började jag gråta. Sen började jag skratta.
Jag bestämde mig för att ringa Annie när klockan nästan var 11. Jag behövde prata av mig med någon.
”Annie.” Svarade hon i telefonen.
”Hej Annie, det är Mel. Jag undrade om du vill åka in till stan med mig, jag behöver köpa lite varmare kläder.” sa jag.
”Visst! Jag kan väl komma till dig och så åker vi därifrån?”
”Perfekt! Vi ses.” sa jag och la på.
Jag öppnade fönstret i mitt rum och insåg att det var rätt så varmt ute. Jag satte på mig lite svalare kläder. Jag startade radion medan jag sminkade mig och försökte att inte tänka så mycket. Efter en liten stund stod Annie i dörren och vi åkte bussen in till stan medans vi småpratade lite. När vi var framme så frågade hon om gårdagen.
”Är du och Josh på G?”
”Jag vet faktiskt inte.” Svarade jag. ”Jag antar det.” Hon log och jag såg i hennes ögon hur nyfiken hon blev.
”Jaha…?” Sa hon och log fortfarande ”Har det hänt något?”
”Du vet när vi gick ner till ’källaren’” Började jag.
”Mhm?” Sa hon och nickade.
”Så kysstes vi nästan…” mumlade jag men hon hörde det ända.
”Vadå nästan?” sa hon besviket. ”Vad hände?”
”Victoria kom ner och då lutade han sig tillbaka.” Hon kollade ledset på mig.
”Han kommer snart tillbaka. Och ni kan ju hålla telefonkontakt.” Sa hon i ett försök att muntra upp mig, men jag svarade inte. ”Någonting annat som har hänt?” Frågade hon.
”Han pussade mig på kinden när vi sa hejdå.”
”Var ni ensamma?” frågade hon.
”Japp.”
”Va!? Men då hade han ju värsta tillfället! Men varför…” Började hon och det såg ut som att hon tänkte på något.
”Jag vet inte.” Var det enda jag sa.
Jag köpte en mjuk tjocktröja och en klänning.
”Jag vet!” Sa jag till Annie när jag köpte den. ”Men den va ju så fin! Jag kan använda den nästa sommar!” Hon bara fnös åt mig.
Vi åkte hem och ännu en gång försökte jag att inte tänka. Självklart lyckades jag inte med det så jag smsade Josh.
Jag saknar dig redan <3 skrev jag
Men jag fick inget svar förens sent på kvällen.
Hade lite brist på fantasi i det här kapitlett ska göra bättre nästa gång :)
Vad tycker ni ? :) superkort, jag vet! Men bättre än inget.
